Världens smidigaste språk?
 

Språkbolaget - översättningar till svenska - www.sprakbolaget.se

Alla som har försökt lära sig svenska vet hur svårt det är. Uttalet ställer till det för många. Försök säga ”sjuttiosju” om du är nyinflyttad i landet ­– det går knappt. Och hur vet man hur det skrivna ordet ”tomten” egentligen ska uttalas? En italienare, van vid rediga regler, kan ha svårt att acceptera att det är omöjligt att veta. Först måste sammanhanget ge en vink om ifall det är en bit jord eller rödklädd gubbe som avses.

På vissa sätt är svenskan ändå betydligt smidigare än de flesta andra språk. Möjligheten att sätta samman ord, framför allt substantiv, skapar en flexibilitet och en slags ordekonomi som kan göra en fransman avundsjuk. Svenskan kan bygga långa ordormar, sammansatta av nästan hur många ord som helst. Enligt Guinness rekordbok lär det längsta ordet i svenska språket vara ”nordvästersjökustartilleri-flygspaningssimulatoranläggningsmaterielunderhållsuppföljningssystemdiskussionsinläggs-förberedelsearbete”
131 bokstäver. 
 
Ok, detta är kanske ändå inte ett bevis på smidighet, så låt oss ta ett annat exempel. ”L’Association des syndicats des ouvriers de l’industrie métallurgique” är franska och begreppet innehåller 10 ord om man räknar alla små. En översättning till svenska blir desto smidigare: ”Metallindustriarbetareförbundet”. Ett ord.   
 

Bygg helt nya ord
 

Poängen med de sammansatta orden är att vem som helst som förstår svenska språket kan hitta på nya ord genom att foga samman två eller flera redan kända – och alla begriper vad som menas. Då uppstår en skön demokrati som ger lekmän tillträde till områden där de annars kanske inte skulle förstå jargongen. Även den som för första gången provar på ridning, förstår uppmaningen ”byt spöhand” från ridläraren. På engelska måste ridläraren använda många fler ord: ”transfer your riding rod to your other hand”. Innan det är sagt, är det försöket att fatta galopp över. Och ”riding rod” är inte ett ord, som ”ridspö”, utan två.  
 
Typiskt för ett ord som ”spöhand” är att det inte står i SAOL. Det är påhittat, men ändå fullt användbart. Det här är orsaken till att svenskar inte kan spela Alfapet utan antingen göra om reglerna eller ha SAOL till hands.  
   

Huvudledet ligger sist
 

Det finns regler för hur svenska ord får sättas samman, som att huvudledet i ett sammansatt ord sätts sist. Som ”järnväg”. Huvudordet är ”väg” – ”järn” talar bara vilken typ av väg. Möjligen är det denna regel som gör att de sammansatta orden är så lätta att begripa. En ”sockerbit” är en bit av vilket socker som helst, men ”bitsocker” är en särskild sort. ”Sågspån” är spån som uppstår när någon har använt en såg. ”Spånsåg” – om det fanns ett sådant ord – skulle betyda en såg som används för att såga spån. Omöjligt rent praktiskt, men språkligt begripligt. 
 
Det är inte bara substantiv som sätts samman i svenskan, man gör det ofta även med adjektiv. En del filmstjärnor är ”fulsnygga”. Men när det gäller adjektiv försvinner regeln om huvudled. Man kan lika gärna säga ”snyggful” utan att betydelsen ändras. Sammansatta adjektiv är inte alls lika roliga som substantiven, eftersom de bara betyder att något är både- och. Både snygg och ful. Ingenting nytt har skapats, som i exemplet med spöhand. 
 

De förhatliga särskrivningarna
 

Det lär inte bara vara i svenskan som man kan bygga nya ord genom att baka ihop ett eller flera andra. Tyskan och finskan sägs ha samma möjlighet. Frågan är om man i Tyskland och Finland har samma debatt som i Sverige om särskrivningar. Anledningen till att särskrivning är så avskytt bland dem som älskar svenska språket är just att det motverkar vårt signum: sammansatta ord utan mellanrum. Med mellanrum kan det bli hur komiskt som helst. En favorit är den här: Fryst kyckling lever. 
 
Rekommenderas den månne av kassa personalen? 
   

© Språkbolaget 2020
Publicerad: 2020-10-09
Text: Ingrid Kindahl


 

läs mer: