It’s OK, the driver is a doctor

....skriker en av medpassagerarna i den bälteslösa överfulla bilen från mitten av åttiotalet som sladdar upp för hala bergsvägar när jag i nära förskräckelse ber honom sakta ner. Jag ger upp att försöka överrösta radion som spelar ”Dance the night away” i ett land där kvinnor inte får dansa offentligt. Staden nedanför kastar ett förvrängt vackert sken genom bilrutan. Det enda som talar för verkligheten är ett oåtkomligt internet tillsammans med ljudet av cirkulerande militärhelikoptrar som hörs när bilen kommer till ett stopp utanför en moské. De underbara männen är iranier, jag befinner mig i Tehran. Det är i mellandagarna 2017 och endast en klädd gran har jag fått se.
 
Mitt svenska pass är på indiska ambassaden, de håller det i tre veckor för mitt visum, och det är demonstrationer runt om i landet. Inte den säkraste situation jag kan befinna mig i med videokameror och som sporadisk skribent för en tidning, dessutom har jag bott ett år i USA.
 
 

De få minuter av internet som finns att tillgå måste besökas genom VPN-tunnel. Alla sociala medier är nedstängda, likaså Wikipedia och mailservrar som Google. På radio sägs ingenting om antalet skjutna. TV visar på bästa sändningstid under en halvlek mellan de två största fotbollslagen hur motdemonstranter fridsamt promenerar till pompös musik. Jag får översatt av min vän att det uppmanas till lugn och ett slags namngiveri..

Språkbolaget – översättningsbyrå i Göteborg

Mitt i detta kaos som pågår denna vecka finner jag en större kärlek än jag någonsin mött. Vi tar av oss våra skor och min vän ler medan vi går in i moskén. I tystnaden av bugande män slås jag av kontrasten, hur jag blivit guidad av främlingar på gatorna, bjuden på mat jag aldrig kunnat föreställa mig kunde smaka så gott och ombedd att övernatta i främmande hem. Många är de människor jag mött i Iran som har en annorlunda syn än de styrande i landet. Den största rädslan de har är att jag från väst skulle se dem som terrorister. Min vän berättar:
 
-        Inte ett enda attentat har utförts av en person med rötter i Iran.
 
Jag låter det vara osagt om det är sant eller inte men jag vill dela med mig av den gästfrihet detta lands invånare erbjuder. Det är osäkert om jag någonsin kommer kunna åka tillbaka och hälsa på mina vänner, även om det är en av mina högsta önskningar, då landets inreselagar egentligen inte tillåter någon som mig.
 
De protesterande ger så småningom upp hoppet och veckan avslutas med att jag vaknar upp mitt i natten av en jordbävning som slänger mig ur sängen, jag vet varken upp eller ner, ut eller in. Denna chock är mild i jämförelse med vad folket i Iran upplevde dagarna innan nyårsskiftet 2018.
 
Min nästkommande resa genom USA går av stapeln den 28 december. 25 delstater ska cyklas igenom och uppdateringar får ni varje månad genom Språkbolaget!