Här börjar resan!

Jag har börjat cykla! Den 25 januari tog jag mina första pedaltag, det är en spännande resa jag har framför mig. Att förbereda sig mentalt på något sådant här handlar om att inte ha några förväntningar på någonting och vara helt okej, eller rättare sagt positivt inställd, till allt som korsar ens väg. Min positivitet sattes på prov redan första veckan då jag insåg att jag kommer att få stanna i Orlando i fyra veckor på grund av olika omständigheter med min packning. Jaja, tänker jag, det finns väl en mening med allt.

Min värd som jag bor hos, Manny, är från Dominikanska Republiken. Han talar engelska med mig men spanska är familjens och släktens gemensamma språk. I Orlando talar nästan alla spanska. Min engelska är flytande men dessa sydamerikaner spenderar varje kväll med varandra över en måltid och jag är alltid medbjuden. Halleluja vad de kan ställa till med fest.

Mina språkkunskaper i spanska från mellanstadiet och högstadiet gör att jag kan urskilja ord och sätta dem i sammanhang, om det inte vore för att de talar som en flock galopperande hästar hade jag kunnat förstå merparten av konversationerna. Jag har lärt mig ett fyrtiotal fraser och mer blir det tack vare tekniken i min telefon. Det är enkelt att bli motiverad när man vill kommunicera med folk man tycker om.

Manny har ett eget bolag som renoverar kompressorer, de är fem anställda. Häromdagen står jag och försöker tala med en av dem, Stiven, från Colombia. Han har ett fantastiskt humör och är jämt glad, i samma veva kommer Manny upp. Jag vill att Manny ska översätta att jag tycker Stiven är rolig medan jag skämtsamt klappar Stiven över hans nyinförskaffade kulmage som är ett resultat av all julmat. Skratten tystnar när översättningen är gjord, en mycket seriös blick söker upp mina ögon, mitt leende faller till ett oförstående. Stiven går därifrån. Manny skrattar och tar mig på axeln, ”Det är inte alltid lätt att översätta rätt, nu tror han att du tycker att han är fet. Haha.”

Fyra veckor spenderar jag med underbara människor, äter all möjlig konstig mat inkluderat grisfötter och komage och jag får testköra världens största, vägtillåtna, fyrhjulsdrivna fordon ”IRONREVENGE”. Nu ger jag mig äntligen av på min långa resa genom Nordamerika. I och med utmaningen att komma iväg på utsatt tid, har en av mina sex tillåtna vistelsemånader spenderats i Orlando. Jag måste vara ute ur USA den 29 juni. Det innebär att jag antingen kommer att få cykla ca 120 km om dagen utan vilodagar för att nå den kanadensiska gränsen i tid, eller, vilket jag kommer välja, ta buss genom större delar av Chihuahuaöknen som täcker delar av södra USA. Jag prioriterar de ödsliga Klippiga bergen med sina tuffa stigningar och vackra vyer framför platt halvöken i Texas västra delar. Öken kommer jag få uppleva ändå, Death Valley väntar i slutet på resan.

Sju sponsorer är med och stöttar mig, 2000 människor följer min resa än så länge, $250 000 är mitt mål för insamlingen till UNICEF. Låt oss tillsammans cykla 10 000 mil och hjälpa barn världen över till en ljusare framtid. Genom Språkbolagets nyhetsbrev får ni exklusiva berättelser, och om ni vill veta mer om mitt projekt surfa in på http://bikeflow.org.

Väl mött, nu ser vi fram mot en härlig februari!

Hälsar Marcus

På Språkbolagets blogg delar vi med oss av våra kunskaper inom området språk och översättning. Bloggen hittar ni här!